torsdag 26 februari 2009

Konstfack

En elev på konstfack fick uttala sin syn på debatten som förekommit runt de två examensarbeten som blev polisanmälda. En kvinna som spelade psyksjuk och en man som videograferade sin, eller sin väns, förstörelse av en tunnelbanevagn. Eleven som uttalade sig använde ju naturligtvis ungdomliga superlativ för att "dissa" dem som till äventyrs vågar kritisera vandaliseringen. Dessa var enligt eleven konsthatare. Hon efterlyste även en djupare diskussion om konst. Men snälla någon! Om detta inte är diskussion om konst, så vad är diskussion om konst? Om konst defineras som något som ställs ut på en konstutställning är jag tvungen att hålla med om att iallafall det sista är konst. Om konst är i betraktarens öga, är det rätt mycket som skall bort. IMHO är det inte konst utan bara dumhet att anse att dumhet är konst. Jag menar att vi kanske borde sansa oss. Allt som görs, är inte konst bara för att någon anser att det är konst. Inte heller för att någon spelar in det eller avbildar det. Speciellt inte, som i tunnelbanevagnsfallet, "oskyldiga" människor kommer till skada (fysiskt eller psykiskt). Jag tycker det är vettigt att vi drar gränsen här. Framför allt eftersom vi som människor alltid tenderar till att flytta fram gränser.
Det blir annars så att vi klassar snuffmovies som konst bara för att det är i viss mån en regiserat och inspelat. Sätter ingen gränser blir kanske nästa år en mobiltelefonfilm från en misshandel kanske inskickat som konst.

måndag 23 februari 2009

Förlegad kristen moralism

I GT 22/2 2009 skriver Susanne Dodillet att Prostitutionslagen förnedrar sexsäljare.
Susanne Dodillet som i helgen disputerade i idéhistoria vid Göteborgs Universitet, menar att "Sveriges prostitutionsförbud är en kvarleva av förlegad kristen moralism"
En intressant debattartikel och vilka förstahandserfarenheter fru Dodilette har av sexhandel kan jag bara spekulera om men jag skulle ändå vilja bemöta hennes inlägg med följande tankar.
Kristen moralism om man nu skall använda ett sådant ord, bygger på att varje enskilld individ har ett egenvärde som inte är avhängt på prestation eller rikedom. Den är inte heller avhängt några andra yttre saker heller för den delen. Accepterar vi att våra medmänniskor har ett egenvärde måste vi förhålla oss till detta genom ett antal sociala regler utformade för att vi inte skall skada varandra. Kristen moralism, om man så vill bygger således på kärlek till sin nästa.
Det är också därför alla buden i Bibeln sammanfattas i det dubbla kärleksbudet. Oavsett om man tror på Gud eller inte blir den logiska följden av att förkasta människans egenvärde att människan är inte är värd någonting mer än vad andra bedömmer henne att vara.
Saknar människor värde kan man handla som man vill med dem. Man kan även handla med människor mot pengar, makt eller vad som nu får ens båt att flyta. Jag har inga egna förstahandserfarenheter av sexhandel. Frågan är dock intressant. Det finns en myt att prostitution är frivilligt. Enligt ett inslag på Dr. Phil som handlade om prostitution är den absolut största delen prostituerade i USA inte 18 år fyllda vilket alltså innebär att de är barn.
De flesta av dessa var kidnappade eller lurade och kunde inte ta sig därifrån utan risk för sina liv. Frivilligheten, om sådan existerar över huvud taget, är enbart tillfällig för dem som börjar sälja sex. Lockelsen kan finnas där om snabba pengar men snart kommer oundvikligen våld, övergepp och stöld. Det är inte omöjligt att hon (det är dock vanligast att det är kvinnor som säljer sex) ger en bild av att det är frivilligt och att hon inte mår dåligt men bilden är falsk. Mer troligt är att hon känner att hon inte har alternativ.
Mina slutsatser av detta är att vi behöver en normerande lag som kan i första hand ändra inställningen hos folk och i andra hand lagföra sexköpare.