Det mest ointressanta man kan tänka sig är att läsa om någon annan människas ensamhet eller ångest, just eftersom den egna ångesten, ensamheten ( och så vidare ) står i vägen för möjligheten att bry sig. Om nu inte kärleken har fått möjlighet att förändra insidan så man har förmåga att känna empati. Av den orsaken att jag antar att ingen ändå läser denna blogg kan jag tänka mig att skriva lite om mina tankar.
För en tid sedan fick jag ett mail från en människa som jag egentligen inte känner särskilt väl. Det var långt. Väldigt långt. Jag bemödade mig att svara på det på ett rakt med så ödmjukt sätt jag kunde förmå mig. I korthet gick mailet ut på att säga att jag var en usel, söndrig människa som älskade att såra andra. Naturligtvis har alla människor rätt att tycka och tänka som de önskar. Jag känner tyvärr inte människan särskilt väl så därför blir det svårt att uttrycka något om denne. Dagen efter, fick jag ett ganska långt telefonsamtal av en person som jag känner betydligt bättre. En människa som i alla fall har mått väldigt dåligt. Han ringde för att berätta hur mycket jag betyder för honom. Precis egentligen tvärt emot vad mailet sade.
Vad blir då slutsatsen av detta? Man är kanske mer komplex än bara bra eller bara dålig. Jag plågas inte av ångest men rätt ofta av en dålig självkänsla och nedstämdhet. Det som dock är tungt i livet är den ensamhet som till stor del kom av det direkta avståndstagandet många människor gjort till mig i samband med att min exfru valde att ta ut skilsmässa. Några bestämt och överlagt andra passivt utan direkt uttalad önskan. Mest av allt gnager exfruns avståndstagande, även om den är kanske väntad. Positivt är att få betyda något för människor som verkligen behöver det. Jag vet att livet förändrats på flera sätt för människor jag nu får stå nära. Nåväl - om jag nu är under vissa människors värdighet kan jag i alla fall sträcka ned en hand och hjälpa dem som känner sig nedanför mig och lyfta dem med vad jag förmår.
För en tid sedan fick jag ett mail från en människa som jag egentligen inte känner särskilt väl. Det var långt. Väldigt långt. Jag bemödade mig att svara på det på ett rakt med så ödmjukt sätt jag kunde förmå mig. I korthet gick mailet ut på att säga att jag var en usel, söndrig människa som älskade att såra andra. Naturligtvis har alla människor rätt att tycka och tänka som de önskar. Jag känner tyvärr inte människan särskilt väl så därför blir det svårt att uttrycka något om denne. Dagen efter, fick jag ett ganska långt telefonsamtal av en person som jag känner betydligt bättre. En människa som i alla fall har mått väldigt dåligt. Han ringde för att berätta hur mycket jag betyder för honom. Precis egentligen tvärt emot vad mailet sade.
Vad blir då slutsatsen av detta? Man är kanske mer komplex än bara bra eller bara dålig. Jag plågas inte av ångest men rätt ofta av en dålig självkänsla och nedstämdhet. Det som dock är tungt i livet är den ensamhet som till stor del kom av det direkta avståndstagandet många människor gjort till mig i samband med att min exfru valde att ta ut skilsmässa. Några bestämt och överlagt andra passivt utan direkt uttalad önskan. Mest av allt gnager exfruns avståndstagande, även om den är kanske väntad. Positivt är att få betyda något för människor som verkligen behöver det. Jag vet att livet förändrats på flera sätt för människor jag nu får stå nära. Nåväl - om jag nu är under vissa människors värdighet kan jag i alla fall sträcka ned en hand och hjälpa dem som känner sig nedanför mig och lyfta dem med vad jag förmår.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar